mriaberggren

Helt plötsligt var den här. Hur gick det till? Vart tog alla dagar vägen? Men så var den i alla fall här. Efterlängtad?! Absolut. Men den rätta känslan har inte riktigt infunnit sig. Sommaren har i alla fall hittat hit. Känsla eller inte. Semester har jag i alla fall.

Börjar semestern med 10 dagar i Italien. Ser fram emot mycket, men det första höjdpunkten blir EM-finalen i fotboll. Ser också fram emot klipporna, vinet, maten och människorna i Cinque Terra. Att andas historia på Roms gator känns också ganska bra.

Så den här dagen har mest varit en väntan på att få åka. Klämde in ett löppass efter frukosten. 11 km med lite intervaller blev det. Var lite stressad innan så det var skönt att komma ut en sväng.

Jag får se hur täta mina uppdateringar blir när vi är i Italien. Men ska allt försöka få in ett par :)

Kram maria

Känner mig hängig. Jag känner mig omotiverad och finner ingen vidare balans just nu. Känner inte riktigt igen mig själv. Jag gör det jag måste, men egentligen inte mycket mer. Det andra, så som träning, får stå åt sidan. Vet inte om det är kroppens hormoner som spelar mig ett spratt eller om det är kroppens sätt att säga att jag ska vila och låta kroppen återhämta sig. Jag tänker inte chansa. Jag tänker ta det lugnt ett par veckor. Innebär det ett par veckor helt utan träning så får det bli så. Nu har jag svårt att tro att det kommer bli så. Träningskläderna åker trots allt med till Italien. Men det får bli på mina villkor. Träning får aldrig bli ett måste. Det känns skönt att släppa pressen. Förhoppningsvis kommer jag att känna mig peppad och motiverad när jag kommer hem!!

Midsommar är över. I år firade vi på Styrsö. Ömsom sol ömsom regn. Oavstet väder var det riktigt mysigt och roligt. Helgen har bestått av traditionell midsommarmat, lekar, tennis, promenad, chill och annat trevligt. Ni får årets midsommar gestaltat i bilder snarare än ord. Dem säger liksom mer!


   
    

       

      

   

Efter ett par timmar i bil med en snabb fikapaus har nu jag, Eric och Martin anlänt till Styrsö där vi ska fira midsommar. Tror inte vi har vädergudarna med oss, men vad gör det när man är i goda vänners lag?!

Tredagars med festligheter av dess olika slag har satt sina spår. Har varit otroligt trött dem senaste dagarna. Ork till annat än dem dagliga måstena har inte riktigt funnits. Men idag har jag bestämt att ta tag i mig själv. Jag har helt enkelt bestämt mig för att vara pigg och glad!

Är så himla trött. Sitter i soffan och försöker hålla ögonen öppna. Är dock väldigt nöjd. Jag och Eric har bestämt att vi ska bli bättre på milen. Vi vill komma under 45 min. Det borde inte vara omöjligt. Vi har börjat följa ett program som sträcker sig över 10 veckor. Det känns som ett bra projekt över sommaren.
Så idag var det dags att köra igång. Det började väl sådär. Kom hem efter jobbet redo att ge mig ut med Eric som planerat. Han hade dock ändrat sina planer. Hur man nu kan göra det?! :) Alternativen var att köra själv el vänta på att Eric skulle komma hem. Trött som jag var bestämde jag mig för att köra direkt. Hade nog inte lyckats ta mig ut annars utan istället parkerat i soffan...7,8 km lätt distanspass var planen. Var dock sugen att testa ett intervallpass jag inte kört tidigare. Så efter att ha sprungit i dryga 8 min och värmt upp ordentligt körde jag igång med 30/30 intervaller. 30 sek i bra tempo följt av 30 sek lugn jogg. Jag körde totalt 20 varv, dvs i 20 minuter. Tanken var sen att vara ner och springa lugnt hem....men såg på klockan att jag hade chans att springa under 36 minuter. Jag pushade på och sprang in på 35:26 min. Det kändes bra måste jag säga. Jag gillade passet och kommer säkert att lägga in liknande pass lite då och då!

Väl hemma ville jag köra lite styrka. Det blev 3-cirklar samt en burpees-stege som avslutning. Jag körde varje övning i en minut och jag körde en cirkel i 3 varv utan vila. Totalt blev det alltså 9 minuter per cirkel. Mellan varje cirkel vilade jag en minut. När jag sedan var klar så ville jag slutligen få upp pulsen igen...Jag körde därför en burpees-stega. 10 burpees - 9 burpees - 8 burpees ... ända ner till 1 burpee. Kort vila mellan varje omgång...Totalt sett tog stegen 5 min. Det var 5 väldigt jobbiga minuter dock...

Cirkel 1
Utfall med 8 kg's vikter i varje hand
Planka
Dips

Cirkel 2
Höftlyft med 12 kg som motstånd
Full extensions med en 3 kg's medicinboll
Benböj med 12 kg's kettlebells

Cirkel 3
Armhävningar
Hantelrodd
Axelpress

Nöjd och belåten efter dagens träning åt vi en god sallad till middag. Efter lite plock sitter vi nu äntligen i soffan. Kommer sova gott i natt vill jag lova :)

Thank God Its Friday! 

Fredagen fortsatte med jobb efter den sköna behandligen. Var lite trött och ville helst att det skulle bli helg. När kl slog 17 så tog jag mitt pick och pack och drog hem till mamma och pappa. Anna, Nike och Freja var på besök så jag ville bara säga hej! Det blev en lugn kväll. Vilket var skönt.

I lördags morse kom Anna och hämtade mig på morgon. Syskonen Berggren skulle till Kolmården tillsammans med finaste Nike. Det var många år sedan jag var där så det var verkligen något jag sett fram emot. Det var mycket som var annorlunda. Väldigt fint måste jag säga. Dem har verkligen lyft sig. Det som var roligast var dock att få se Nike i full aktion. Glädjen i hennes ögon när hon hon åkte karusell, fick träffa Bamse och när hon såg delfinerna lyfta från vattnet. Glädjen är så äkta. Mysigt att få en hel del dag med Anna och Daniel också. Det är inte ofta det händer!

  

När jag kom hem svidade jag snabbt om till klänning för att gå på Mexikansk tjejkväll. Mycket rolig och trevlig kväll. God mat, skratt och lite dans blev det. 

   

Var lite trött när jag vaknade i morse. Men efter lite fix var jag i gång. Jag tog bilen till Lillsjön där mina löparvänner från Tjalve väntade. Efter 17 km i blandad terräng blev det bad (för vissa...) och fika! Gillar söndagspassen. Jag gillar dem väldigt mycket. Då har vi mer tid att sitta ner en stund och umgås med varandra.
Har också passat på att träffa Angelica. Men annars har det varit väldigt lugnt. Däckade i soffan en liten stund. Men det får man väl göra en söndag efter fest, lek och träning?

I dag gav jag kroppen en välförtjänt examenspresent. Jag var hos min naprapat på en timmes lång behandling. Lite ont gjorde det när det var dags för nålar i knät. Men bortser man från detta så var det gudomligt skönt. Han gick igen hela kroppen med lite extra fokus på baksida lår. Känner mig som en helt ny människa!!

Ledig. Grymt skönt. Jag och Eric har utnyttjat dagen till att rensa, omorganisera, städa och tvätta fönster här hemma. Så här i efterhand känns det ju jätteskönt..men kul är det ju inte. Men för att spola tillbaka lite...jag vaknar ju alltid tidigare än Eric. Strax innan 7 fick jag nog och gick upp. Jag hade hittat ett recept på knäckebröd som jag ville testa. Det blev väldigt gott måste jag säga. Ett ganska nyttigt sådant också. Måste bjuda receptet som jag hittade på en hälsoblogg jag läser ibland. Frukosten bestod av äggröra och knäckebrödet samt fil med mango-kiwi-blåbär-sås och flingor. Gott! 

 

1 plåt

God morgon!

Det var en trött Maria som vaknade imorse. Jag hade svårt att somna då det blev både sen träning och sen middag. Men det var bara att ta sig upp. Tidigt i våras körde jag en hel del yoga och annan rörlighetsträning. Ju närmre maran jag kommit så har den träningen blivit eftersatt. Jag känner att kroppen blivit allt mer stel. Detta är något jag vill komma tillrätta med. Så det var bara att ta sig upp nu på morgonen. Efter att ha värmt upp så körde jag 40 min yoga - balans och smidighet. Oj och aj :) Det behövdes. Ska nog köra ganska intensivt nu ett par veckor för att få lite resultat!!

Nu jobb :)

Nyduschad och nyäten. Sitter i soffan och känner mig lite lagom trött. Ska nog lägga mig snart. Men innan ville jag rapportera om en av dagens höjdpunkter.
Lidingöloppet on tour var på plats med en föreläsning om kost och hälsa. En timmes förelänsning där det mesta var välbekant. Men det är aldrig fel att bli påmind. Man får helt enkelt lite mer motivation när man blir påmind om vad kosten kan göra för ens prestation. Det var Alexandra Peterson från Axa som var på besök. Det hon pratade om var på många sätt repetition. Hon pratade om att hitta energibalans. Man ska äta lika mycket energi som man gör av med kort sagt. Det är också viktigt att äta regelbundet för att hålla energinivån jämn. Mellanmålen är superviktiga. Speciellt för personer som är väldigt aktiva. Ett mellanmål får gärna innehålla kolhydrater, fett och protein. När man är väldigt aktiv så bör man inte utesluta något ur sin kost. Man behöver alla komponenter. Det man dock behöver tänka på är att äta råvaror av hög kvalitet. Avokado, frukt och nötter istället för chips, godis el liknande. Något jag är väldigt dålig på är attt dricka. Detta poängterade Alexandra var viktigt, men också något många slarvade med. Mig inkluderat kan jag säga. Dricker man inte som man ska så blir blodet mer trögflytande och syra transporteras inte runt i kroppen som det kanske skulle kunna behövas. Det kan påverka prestationen i båda riktningarna. Detta och mycket mer hann hon med på en timme som var väl investerad i tid!

Efter föreläsningen blev det ett gemensamt pass. Vi körde milen. Det var tidsmässigt ett lugnt pass. Det kändes förvåndadsvärt lätt. 10 km på 53 min efter en mara får anses vara ok!

Det värmer i hjärtat. Tack för allt stöd. Ni anar inte hur mycket det betydde med alla lyckönskningar, sms och hejjarop. Nästa gång är det jag som står på första parkett och ger mitt helhjärtade stöd till er för jag vet hur mycket det betyder! ♥

Jag överlevde, men det var en nedkyld Maria som kom i mål. Det var den kallaste maran på 84 år. 4 grader, regn och stormbyar. Det var inte ens kul. Folkfesten kom liksom av sig.

Vid 7.20 blev jag upphämtad av mina löparvänner. Fulla av förväntan styrde vi bilen mot Stockholm. Men ju närmre vi kom desto mer börjde vi misströsta. Både regn och vind tilltog, ganska kraftigt dessutom. Väl på plats vid Stockholm Stadion hämtade vi ut våra nummerlappar. Sedan satt vi och tryckte i omklädningsrummen. Regnet öste ner utanför, men kylan och vinden var nästan värre. Helt plötsligt var det dags att ta sig ut till startgrupperna. Jag han knappt tänka innan vi var igång. Dem första 17 km gick väldigt bra. Det kändes lätt. Men därefter började maran på allvar. Jag trampade snett ganska rejällt. Jag trotsade smärtan och fortsatte som att inget hänt. Det onda försvann ganska snabbt så det var inget som störde så jättemycket. Dock så började kylan göra sig påmind. Fingrarna var så frusna att jag knappt kunde röra dem. Vid vätskestationerna fick jag ta muggarn och bananerna med handlederna istället för handen. Det gick helt enkelt inte. Mina ben var nu också så kalla och stela av kylan att det började göra ont. Sedan hände det som inte fick hända. Jag fick kramper i magen att jag var tvungen att stanna vid nästan varje toalett. Det var inte alls roligt. Jag tappade både fart och rytm. Det var kämpigt att hela tiden tappa fart och mark vid varje station. Det tog på krafterna.
Höjdpunkten på loppet var på andra varvet efter Västerbron efter dryga 33 km. Jag hörde några som stod och hejade som galningar, jag tittade upp och såg att det var mamma och Anna. Vilken lycka. Det gav mig mycket energi. Så dem sista 9 km kändes därefter ok. När jag sedan sprang in på Stadion var jag nog mest glad att jag snart skulle få komma in i värmen. Det var det jag längtade efter allra mest. Väl inne i omklädningsrummen var jag så frusen att jag knappt kunde prata. Jag bytte snabbt mina blöta tröjor till torra kläder. Jag gick sedan ut där jag möttes av min älskade Eric. Vilken känsla att falla in i hans famn och suga åt mig den värme han absorberade. Jag har nog aldrig varit så kall i hela mitt liv.
Efter detta fick jag sådan service. Anna och mamma stod och väntade med bilen. När vi sedan kom hem till Anna och Kevin så var badet redan fyllt. Det var bara att kliva ner. Det har nog aldrig varit så skönt. Efter ett skönt bad var det gott att få något i magen. Dock var den fortfarande inte helt bra förrän ganska sent på kvällen. Middag och trevligt sällskap på det gjorde den här dagen till en ganska bra dag trots allt. Vad skulle jag göra utan min familj?! Vad underbara dem var. Dem ställer upp i vått (och torrt)! Dem betyder allt! ♥

Så nu har jag avklarat min första mara. Helt otroligt. Kan inte säga att jag är supernöjd med tiden (3:44). Men jag är ändå otroligt glad och stolt att jag har genomfört det.  För mig är det en liten bragd. Jag lovade min familj att det var den första och sista maran. Jag känner dock en viss revanschlust. Jag vet att jag kan bättre. Nu vet jag hur jag ska träna för att få ut mer av min kropp. Jag vet vad som väntar. Jag har helt andra förutsättningar! Vi får väl se helt enkelt!

Idag har vi firat Nike som fyller 3 år imorgon. En dag med familj, bus och god mat.  Var inte riktigt mig själv. Var inte så farligt trött och stel. Mest tom på energi och kraftlös. Det har i alla fall varit en mysig helg. Den har gett så mycket energi. Den kan jag leva på länge!

Sov gott, Kram Maria!