samla energi.
Känner mig hängig. Jag känner mig omotiverad och finner ingen vidare balans just nu. Känner inte riktigt igen mig själv. Jag gör det jag måste, men egentligen inte mycket mer. Det andra, så som träning, får stå åt sidan. Vet inte om det är kroppens hormoner som spelar mig ett spratt eller om det är kroppens sätt att säga att jag ska vila och låta kroppen återhämta sig. Jag tänker inte chansa. Jag tänker ta det lugnt ett par veckor. Innebär det ett par veckor helt utan träning så får det bli så. Nu har jag svårt att tro att det kommer bli så. Träningskläderna åker trots allt med till Italien. Men det får bli på mina villkor. Träning får aldrig bli ett måste. Det känns skönt att släppa pressen. Förhoppningsvis kommer jag att känna mig peppad och motiverad när jag kommer hem!!
