mriaberggren

Ibland kan man nästan fasa för något som man egentligen tycker mycket om att göra. Man drar sig för det, det känns jobbigt helt enkelt. Men när det väl är klart, överstökat - ja, då förstår man inte alls varför man tänkte sådär knasigt.

Idag tog jag mig äntligen tid till 37 minuter på yogamattan. Känner såhär i efterhand att jag längtat efter det. Det var så himla skönt. Det var ett kärt återseende. Blir nästan arg på mig själv att jag inte prioriterat det dom jag borde. Skärpning. Nu efteråt är jag sådär mjuk och skön i kroppen. Avslappnad.