tjugoåtta komma 2 km.
Sitter i fåtöljen. Damernas sista tävling i världskuppen ska precis dra igång. Känner att jag sitter ganska bra här. Rumpan är öm, låren blytunga och vaderna lite stelare än vanligt. Veckans långpass är nyligen avklarat och det blev 28,2 km. Tungt efter att ha sprungit två dagar i rad då jag tryckt på lite extra för att det kännts så bra. Sista milen var grym. Den tränade nog tjurskallen innanför pannbenet mer än hjärtat och lungorna. Men det car skönt ute och det blir bara varmare och varmare. Det gör det hela lite lättare att ta sig ut på ett sådant här långpass. Jag springer utan musig så det är många tankar som hinner passera. Började fundera på vad jag gett mig in på. En mara. Hir ska jag orka? 1,2 mil utöver det jag sprang idag. Kan man göra det på ren vilja?
