den där känslan.
Äntligen. Som jag väntat. Plötsligt händer det. Dagens pass - 12 km lätt distans. Det blev verkligen 13,5 lätta kilometer. Det kändes som att jag flög fram. Normalt sett hade jag nog pushat på och ökat takten. Men schemat sa "lätt" och det höll jag mig till. Jag hade känslan av att ingenting är omöjligt, jag hade kunnat springa fort och länge. Sitter nu i soffan efter middag hos brorsan. Känner hur det spritter i benen och jag vill ut igen. Älskar den här känslan. Allt slit i spåret är värt det efter en sådan här runda. Love it!
Kommentarer
Trackback
