långpass.
Om man visste det man vet redan i förväg så skulle det vara så mycket lättare att ta beslut. Man skulle dessutom inte ha samma ångest. Man skulle inte ens ifrågasätta saker. Men nu fungerar det inte så. I morse när jag vaknade kände jag mig lite trött från gårdagen. Var framförallt inte alls sugen att gå ut på ett långpass. Men jag visste att om jag skulle ut och samla kilometer så hade jag inte så mycket val. Så 9.30 stod jag utanför Tjalves stuga i Vrinnevi tillsammans med mina löparvänner. Kände att jag inte spred en glad och sprudlande enerig. Var fortfarande inte speciellt sugen. Veckans tunga ben är ju inte direkt inspirerande Vi började springa. Tempot var helt ok. Det var behagligt. Runt 8 km var det dags för första vätskestationen. Gott med lite vatten och nu hade det faktiskt vänt. Jag började känna mig lätt och ville vidare. Jag tog täten ï vår grupp. Hittade ett lugnt och skönt tempo. Sprang avslappnat och ganska lätt. Tankarna sprang iväg på annat. Helt plötslligt hade jag inga löparkompisar brevid mig. Dem var bakom. Vid 1,5 mil så väntade jag in "Tummen" då jag inte var riktigt säker på hur jag skulle komma hem. Vid 16 km var det dags för andra vätskestationen. Efter detta höll vi ett bra tempo. Vi låg runt 4,30-4,50 min per kilometer. Det var tungt dem sista kilometrarna. Då var det grymt med sällskap. Hade inte orkat trycka på om jag sprungit själv. Var riktigt glad när jag skymtade Tjalvegården. Väl framme insåg vi att istället för 23 km så hade vi sprungit 24,5 km. En liten omväg. En perfekt dag för löpning och jag är sjukt glad att jag hängde på dagens pass.
Resten av dagen har bestått av städning, fix och ett bad. Skönt :)
