lördagsmorgon.
Skön känsla att vakna upp en lördag av att solen letar sig in genom springorna på persiennerna. Skönt att vakna av sig självt och inte ha en väckarklocka som skriker i ens öra. Skönt att äta frukost i lugn och ro utan att behöva stressa iväg.
Vaknade ganska trött i morse. Har inte sovit så bra i natt. Drömde och hade svårt att ligga still. Detta kom nog från gårdagens löprunda. Direkt efter jobbet cyklade jag till Vrinnevi. Ville få veckans avklarat för att slippa den sedvanliga ångesten man lätt får när man har det framför sig. Efter att ha haft en diskussion med mig själv i ett försök att hitta ursäkter att slippa undan så tog jag mig i kragen. Påbörjade milspåret. Efter första kilometerna hade jag panik. Hade sprungit förbi 3 ormar, vilket är en av mina största fobier, som låg och lapade sol. Var faktiskt nära att skita i det hela. Men vad hade jag för val egentligen?! Det blev nästan till ett intervallpass efter detta. Stannade om vartannat för att jag tyckte mig se ormar. Sprintade ifrån ett par. Vid ett tillfälle fick jag snällt stå i en minut eller två för att vänta med en orm sakta men säkert skulle ta sig över stigen. Kände mig tung och seg igår. Inte konstigt då uppladdningen kanske inte varit den bästa. Var nära på att ge upp vid något tillfälle, det kändes inte som att jag tog mig framåt. Men ca 2 timmar och 15 minuter senare stog jag vid mållinjen efter att ha avverkat 25,3 km. Mer nöjd än någonsin. Dock kände jag spontant att jag blev osäker på om jag faktiskt ska springa Lidingöloppet. 3 mil är långt och det sliter på kroppen. Kommer jag att orka!? Efter detta blev det i alla fall taco- och filmkväll hos Ninni. Mys.
Idag blir det shopping, lunch med Lina och Anna-Karin, lite lättare träning och sen utgång! Skönt med lördag.
Vaknade ganska trött i morse. Har inte sovit så bra i natt. Drömde och hade svårt att ligga still. Detta kom nog från gårdagens löprunda. Direkt efter jobbet cyklade jag till Vrinnevi. Ville få veckans avklarat för att slippa den sedvanliga ångesten man lätt får när man har det framför sig. Efter att ha haft en diskussion med mig själv i ett försök att hitta ursäkter att slippa undan så tog jag mig i kragen. Påbörjade milspåret. Efter första kilometerna hade jag panik. Hade sprungit förbi 3 ormar, vilket är en av mina största fobier, som låg och lapade sol. Var faktiskt nära att skita i det hela. Men vad hade jag för val egentligen?! Det blev nästan till ett intervallpass efter detta. Stannade om vartannat för att jag tyckte mig se ormar. Sprintade ifrån ett par. Vid ett tillfälle fick jag snällt stå i en minut eller två för att vänta med en orm sakta men säkert skulle ta sig över stigen. Kände mig tung och seg igår. Inte konstigt då uppladdningen kanske inte varit den bästa. Var nära på att ge upp vid något tillfälle, det kändes inte som att jag tog mig framåt. Men ca 2 timmar och 15 minuter senare stog jag vid mållinjen efter att ha avverkat 25,3 km. Mer nöjd än någonsin. Dock kände jag spontant att jag blev osäker på om jag faktiskt ska springa Lidingöloppet. 3 mil är långt och det sliter på kroppen. Kommer jag att orka!? Efter detta blev det i alla fall taco- och filmkväll hos Ninni. Mys.
Idag blir det shopping, lunch med Lina och Anna-Karin, lite lättare träning och sen utgång! Skönt med lördag.
Kommentarer
Postat av: Syster
Det är klart du fixar Lidingöloppet! Lite tävlingsnerver fixar det!!
Trackback
