mriaberggren

Tredagars med festligheter av dess olika slag har satt sina spår. Har varit otroligt trött dem senaste dagarna. Ork till annat än dem dagliga måstena har inte riktigt funnits. Men idag har jag bestämt att ta tag i mig själv. Jag har helt enkelt bestämt mig för att vara pigg och glad!

Är så himla trött. Sitter i soffan och försöker hålla ögonen öppna. Är dock väldigt nöjd. Jag och Eric har bestämt att vi ska bli bättre på milen. Vi vill komma under 45 min. Det borde inte vara omöjligt. Vi har börjat följa ett program som sträcker sig över 10 veckor. Det känns som ett bra projekt över sommaren.
Så idag var det dags att köra igång. Det började väl sådär. Kom hem efter jobbet redo att ge mig ut med Eric som planerat. Han hade dock ändrat sina planer. Hur man nu kan göra det?! :) Alternativen var att köra själv el vänta på att Eric skulle komma hem. Trött som jag var bestämde jag mig för att köra direkt. Hade nog inte lyckats ta mig ut annars utan istället parkerat i soffan...7,8 km lätt distanspass var planen. Var dock sugen att testa ett intervallpass jag inte kört tidigare. Så efter att ha sprungit i dryga 8 min och värmt upp ordentligt körde jag igång med 30/30 intervaller. 30 sek i bra tempo följt av 30 sek lugn jogg. Jag körde totalt 20 varv, dvs i 20 minuter. Tanken var sen att vara ner och springa lugnt hem....men såg på klockan att jag hade chans att springa under 36 minuter. Jag pushade på och sprang in på 35:26 min. Det kändes bra måste jag säga. Jag gillade passet och kommer säkert att lägga in liknande pass lite då och då!

Väl hemma ville jag köra lite styrka. Det blev 3-cirklar samt en burpees-stege som avslutning. Jag körde varje övning i en minut och jag körde en cirkel i 3 varv utan vila. Totalt blev det alltså 9 minuter per cirkel. Mellan varje cirkel vilade jag en minut. När jag sedan var klar så ville jag slutligen få upp pulsen igen...Jag körde därför en burpees-stega. 10 burpees - 9 burpees - 8 burpees ... ända ner till 1 burpee. Kort vila mellan varje omgång...Totalt sett tog stegen 5 min. Det var 5 väldigt jobbiga minuter dock...

Cirkel 1
Utfall med 8 kg's vikter i varje hand
Planka
Dips

Cirkel 2
Höftlyft med 12 kg som motstånd
Full extensions med en 3 kg's medicinboll
Benböj med 12 kg's kettlebells

Cirkel 3
Armhävningar
Hantelrodd
Axelpress

Nöjd och belåten efter dagens träning åt vi en god sallad till middag. Efter lite plock sitter vi nu äntligen i soffan. Kommer sova gott i natt vill jag lova :)

I dag gav jag kroppen en välförtjänt examenspresent. Jag var hos min naprapat på en timmes lång behandling. Lite ont gjorde det när det var dags för nålar i knät. Men bortser man från detta så var det gudomligt skönt. Han gick igen hela kroppen med lite extra fokus på baksida lår. Känner mig som en helt ny människa!!

God morgon!

Det var en trött Maria som vaknade imorse. Jag hade svårt att somna då det blev både sen träning och sen middag. Men det var bara att ta sig upp. Tidigt i våras körde jag en hel del yoga och annan rörlighetsträning. Ju närmre maran jag kommit så har den träningen blivit eftersatt. Jag känner att kroppen blivit allt mer stel. Detta är något jag vill komma tillrätta med. Så det var bara att ta sig upp nu på morgonen. Efter att ha värmt upp så körde jag 40 min yoga - balans och smidighet. Oj och aj :) Det behövdes. Ska nog köra ganska intensivt nu ett par veckor för att få lite resultat!!

Nu jobb :)

Det värmer i hjärtat. Tack för allt stöd. Ni anar inte hur mycket det betydde med alla lyckönskningar, sms och hejjarop. Nästa gång är det jag som står på första parkett och ger mitt helhjärtade stöd till er för jag vet hur mycket det betyder! ♥

Jag överlevde, men det var en nedkyld Maria som kom i mål. Det var den kallaste maran på 84 år. 4 grader, regn och stormbyar. Det var inte ens kul. Folkfesten kom liksom av sig.

Vid 7.20 blev jag upphämtad av mina löparvänner. Fulla av förväntan styrde vi bilen mot Stockholm. Men ju närmre vi kom desto mer börjde vi misströsta. Både regn och vind tilltog, ganska kraftigt dessutom. Väl på plats vid Stockholm Stadion hämtade vi ut våra nummerlappar. Sedan satt vi och tryckte i omklädningsrummen. Regnet öste ner utanför, men kylan och vinden var nästan värre. Helt plötsligt var det dags att ta sig ut till startgrupperna. Jag han knappt tänka innan vi var igång. Dem första 17 km gick väldigt bra. Det kändes lätt. Men därefter började maran på allvar. Jag trampade snett ganska rejällt. Jag trotsade smärtan och fortsatte som att inget hänt. Det onda försvann ganska snabbt så det var inget som störde så jättemycket. Dock så började kylan göra sig påmind. Fingrarna var så frusna att jag knappt kunde röra dem. Vid vätskestationerna fick jag ta muggarn och bananerna med handlederna istället för handen. Det gick helt enkelt inte. Mina ben var nu också så kalla och stela av kylan att det började göra ont. Sedan hände det som inte fick hända. Jag fick kramper i magen att jag var tvungen att stanna vid nästan varje toalett. Det var inte alls roligt. Jag tappade både fart och rytm. Det var kämpigt att hela tiden tappa fart och mark vid varje station. Det tog på krafterna.
Höjdpunkten på loppet var på andra varvet efter Västerbron efter dryga 33 km. Jag hörde några som stod och hejade som galningar, jag tittade upp och såg att det var mamma och Anna. Vilken lycka. Det gav mig mycket energi. Så dem sista 9 km kändes därefter ok. När jag sedan sprang in på Stadion var jag nog mest glad att jag snart skulle få komma in i värmen. Det var det jag längtade efter allra mest. Väl inne i omklädningsrummen var jag så frusen att jag knappt kunde prata. Jag bytte snabbt mina blöta tröjor till torra kläder. Jag gick sedan ut där jag möttes av min älskade Eric. Vilken känsla att falla in i hans famn och suga åt mig den värme han absorberade. Jag har nog aldrig varit så kall i hela mitt liv.
Efter detta fick jag sådan service. Anna och mamma stod och väntade med bilen. När vi sedan kom hem till Anna och Kevin så var badet redan fyllt. Det var bara att kliva ner. Det har nog aldrig varit så skönt. Efter ett skönt bad var det gott att få något i magen. Dock var den fortfarande inte helt bra förrän ganska sent på kvällen. Middag och trevligt sällskap på det gjorde den här dagen till en ganska bra dag trots allt. Vad skulle jag göra utan min familj?! Vad underbara dem var. Dem ställer upp i vått (och torrt)! Dem betyder allt! ♥

Så nu har jag avklarat min första mara. Helt otroligt. Kan inte säga att jag är supernöjd med tiden (3:44). Men jag är ändå otroligt glad och stolt att jag har genomfört det.  För mig är det en liten bragd. Jag lovade min familj att det var den första och sista maran. Jag känner dock en viss revanschlust. Jag vet att jag kan bättre. Nu vet jag hur jag ska träna för att få ut mer av min kropp. Jag vet vad som väntar. Jag har helt andra förutsättningar! Vi får väl se helt enkelt!

Idag har vi firat Nike som fyller 3 år imorgon. En dag med familj, bus och god mat.  Var inte riktigt mig själv. Var inte så farligt trött och stel. Mest tom på energi och kraftlös. Det har i alla fall varit en mysig helg. Den har gett så mycket energi. Den kan jag leva på länge!

Sov gott, Kram Maria!

 

Vilken helg. Helt fantastisk. Det började redan i fredags med picknick i parken efter jobbet med avslutande vid på Brasseriet med Matilda och Anna-Karin. Fin start. I lördags blev det först städning, fix i lägenheten och en löprunda. Nu har vi äntligen fått ut lite balkongmöbler. Det innebär att det blev debut på balkongen. Mysigt. Lördagen avslutades med Eurovisionfest hos Hanna och Macke. Vilken fest. Champange, snittar, musik och trevligt sällskap. När jag vaknade i söndags var jag därför lite trött. Men valde ändå att vara med på Tjalves långpass ute vid Lilla Älgsjön. Det blev 19 km i terräng. Tyvärr var det väldigt svårt att springa på ordentligt pga terrängen. Men det var ändå ett skönt pass. Vi avslutade med bad (jag avstod för att inte bli sjuk), fick och lite häng. Efter en kort lunch mötte jag upp Anna-Karin och Maja för lite häng i Folkparken. Älskar den här tiden på året. Försöker ta vara på och njuta av solen och värmen. Söndagen avslutades med grillning på innergården. Färsk lax med sallad och limeaioli. Underbar helg!

Formen har verkat mil bort. Benen är tunga och andningen har varit svår. Har därför diagnoserat mig själv. Järnbrist eller påverkad av pollen. Båda är fullt rimliga. Det är inte alls ovanligt att löpare, speciellt tjejer, får järnbrist. Vid varje fotisättning så slås blodkroppar sönder. Gör man det tillräckligt mycket och tillräckligt länge så kan det leda till järnbrist. I år är ju också pollen ett stort problem då den varit så pass stark. Så nu har jag medicinerat mig med både järn- och allergitabletter. Jag hoppas på snabba resultat, för nu är det bara 1 ½ vecka kvar tills jag står vid startlinjen.

Började dagen med 8 km löpning. Lugnt tempo. Kändes tungt i början men släppte mer och mer allt eftersom. Så det har KANSKE gett lite i alla fall :)

Hade tänkt att gå och yoga på Friskis idag. Men istället för att stretcha ut kroppen som är mer än välbehövligt så har jag spenderat kvällen framför datorn. Vi har nämligen bokat in sommarens semester. Är superglad!!! Vi ska till Italien och njuta av havet, maten och naturen!!

Sjukdom gjorde att jag fick ändra min träningsplanering något dem sista veckorna. Mitt sista långpass blev inte riktigt så långt som jag hade velat. Det avverkades dessutom en vecka senare än vad som var tanken. Istället för dryga 30 km sprang jag Tjalves långpass igår. Passet i sig var 19,2 km. För att få in ett par km till så sprang jag 5,3 km extra – så det blev totalt 24,5 km. Vi sprang gemensamt i ett lugnt och skönt tempo. Sluttid 2 h och 9 min. Det kändes bra och lite lättare än tidigare. När vi skymtade Tjalve efter dryga 19 km så kändes det faktiskt lite kort. Sjukt att man vant kroppen vid så långa pass att det känns kort! Kommande två veckor blir det träning, men inte lika mycket och inte lika intensivt.

God morgon!

Har ni också vaknat? Jag vaknade strax efter 6. Runt 7 insåg jag att jag inte skulle kunna somna om. Jag gick upp och började fixa i köket. Diska, plocka undan och rensa lite. Av bara farten fixade jag frukost också. Hade egentligen tänkt att vänta på att Eric skulle vakna, men det glömdes bort någonstans på vägen.

Dagens frukost var faktiskt en av dem godare. Jag åt keso med kanelstekta äpplen, banan och musli. Vid sidan av hade jag lite mango och en passionsfrukt. Pricken över i:et var de nygräddade morotsscones. En solklar favorit!!

Medan Eric fick välbehövlig sömn passade jag på att köra dagens träningspass. Började med att värma upp med en löptur. Det blev totalt 7,8 km. Det går fortfarande sådär. Hade tungt med andningen i början, men efter ett par kilometer började det släppa. Efter uppvärmningen var jag återigen inne på Friskis. Började att köra en cirkel med 15 övningar.


1 min*
Planka med benlyft
Fällkniven
Sidoplanka med djupa vick
Benböj med vikt
Utfall med vikt
Plankrodd
Sidoplanke/reversed fly
Höftlyft
Reversed brunch/falling downs
Toe touched
Dips
Leg extensions
Plankgång med armhävning
Breda benböj med armar fram
Sit ups

Jag körde alltså bara ett varv till en början. När jag sedan sprungit 10 (2.25 km) min på löpbandet för att återigen få upp pulsen körde jag ett varv till. Jobbigt kan jag lova. Var trött i musklerna och svettades rejällt.

Har letat formen nu ett par veckor. Hade egentligen inga höga förväntningar idag när jag gav mig ut i Vrinneviskogens milspår. Men lite mer hade jag nog hoppats på. Med tanke på att jag inte sprungit på 4 dagar innan igår så borde det kännas bättre. Men benen känns sura och andningen tung. När ska det släppa? Känner mig långt ifrån någon maraform. När kastar man in handduken? Jag antar att det bara är att köra på nu när det är så nära. Men det känns grymt jobbigt. Har dessutom fått lite känningar i mitt obehandlade vänsterknä. Det är precis samma smärta som jag hade i mitt andra så det ska nog inte vara någon fara. Men det är ändå något som stör uppladdningen. 10 sprugna kilometer i alla fall.

Jag börjar ju närma mig det stora målet - Sthlm Marathon 2012. Det känns ganska skrämmande. Dels för att jag inte alls känner mig i form. Efter veckor av tunga ben och andningssvårigheter så blir man dessutom sjuk. Sitter i soffan och försöker att inte andas för djupt för då hostar jag. Känner mig ändå hyffsat pigg så jag hoppas att kunna köra lite lätta pass i början av veckan som kommer.
Har i alla fall börjat fundera lite vad som kommer att hända med träningen efter maran. Jag har inget mer lopp inbokat i år och det känns ganska skönt. Vet inte riktigt hur jag kommer att lägga upp träningen men jag kommer definitivt att satsa på kortare distanser. Vill bland annat bli snabbare på milen. Det är inte helt lätt, men jag vill ge det ett försök. Första tiden efter loppet kommer jag nog mest träna på känn. Det som är roligt och det jag är sugen på. Vill hitta löpglädjen och inte längre känna någon press. Nu är det ju ändå tre veckor kvar så jag får jobba fram en plan till dess.

I onsdags fick vi på Casall, tillsammans med våra utländska distributörer och agenter, testa att träna för Casall Trainer Matthew Griffith. I ca en timme körde vi ett hårt och intensivt pass. Vi körde två cirklar. En som var dryga 30 minuter och en som var ca 15. För att sedan avsluta med en av Matthew's favoritävningar. Det var utfall, benböj, burpess och olika kettlebellsövningar. Vi kämpade, slet och svettades riktigt hårt. Det var grymt roligt. Han var riktigt duktig som instruktör så man var hela tiden peppad att pressa fram det lilla extra!






Här har vi precis avslutat passet och är mer än nöjda :) Kan lova att vissa (vi nämner inge namn va Lena?) var riktigt stela dagen efter. Fantasktiskt!